tisdag 1 december 2009

Oscars historia. en bit iaf.


Idag har jag vart på CFL och pratat om mina erfarenheter och min roll som mamma till ett funktionhindrat barn. Det var 13 elever som går omvårdnadsprogrammet som var dagens lyssnare.


Att prata så är en sak jag aldrig trodde att jag skulle göra, om någon hade frågat mig när vi gick i skolan..

Jag avskydde att prata inför klassen, stammade och rodnade å fick inte fram ett vettigt ord. Hua.


Men det är riktigt roligt, kanske för att jag är mera säker på det jag pratar om idag. Jag har ändå levt med den här vardagen i 11 år, eller 9 år, han var ju trots allt 3 år när vi fick diagnosen.


Det här att man tänker tillbaka på hur det var när Oscar var liten och hur vi tänkte innan vi fick diagnosen, vilka eventuella "fel" det kunde vara och hur vi skulle fixa till det lite lätt... det gör att jag småler lite. Det gjorde jag inte då, men med facit i hand så reagerade jag precis som alla andra föräldrar gör när dom får veta att sitt barn inte är som alla andra barn...

Dessutom så hade vi inga framtids illusioner alls. Det ända vi visste var att sjukdomen inte var dödlig. Men om han skulle kunna gå, äta själv, andas själv.... vi hade ingen aning.

Det var bara att ta dagen som den kom.


När hab började prata om rullstol var Oscar ca 3 år och gick fortfarande. Vi skrattade dom mer eller mindre rätt i ansiktet och sa - Näääää. Varför ska han ha det... Idag har han tre.

Dom tänkte naturligtvis framåt och vi var fortfarande i "dimman" av diagnosen. Men dom stod på sig och vi fick hem en för att vänja oss. Det tog inte så lång stund att vänja sig och då började dom att prata om el-rullstol. Men hallå....

Men vi gick och tog körlektioner innomhus först vilket var en rätt bra ide. Att sätta en 3½ åring i en elrulle är inte helt smart eller säkert.. Den gick inte så fort, men är rätt stark - så vi tränade och tränade... först inne, sen ute . Sen äntligen fick vi ta hem den . Jag minns Oscars min när vi gick till affären och han kunde "springa" ifrån mig.

Hans lycka.......min olycka.. =0)


Nu får jag ge mig här för den här gången.. Blir säkert mer Oscar senare..


PoK



1 kommentar:

Sus sa...

Vilken fin kille (och katt) ni har!