Största sonen var på ett alldeles lysande gott humör (inte) när han kom från skolan på fredags eftermiddagen. Antar att det var en mix av trötthet, hormoner och blodsockerfall som visade sig från sin bästa sida. Det är sällan han är sur och arg och smäller i dörrar men den otroligt korta skoterturen han tog räckte för att ta fram hans sämsta sidor den här dagen.
Jag hörde redan på stegen upp för trappen att , ojoj.....
Dörrhandagets misshandling och smällen som kom när dörren skulle stängas bevisade än en gång att här var det kanske läge att välja sina ord....
-Gick det bra? Kunde jag ju ändå inte låta bli att fråga när kläder, handskar, glasögon och hjälm for genom hallen.
-Jag ska sälja skoterjä***n!! skrek han. Sen damp han ner på kökssoffan och att säga "passa locket" var inte riktigt läge att säga här..
-Varför ska du sälja skotern? frågar jag lite försiktigt, utan att avslöja det bubblande skratt som håller på att byggas upp och snart brista. Sonen klär inte i att vara "pissed off" om man säger så.
-Men vafaaaan, glasögonen immar ju bara igen!!!!
-------
-o k e j....
Sen brast det och jag garvade så tårarna rann.
Vilket inte medförde direkta plusspoäng till mig då...om man säger så.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar