ridtur med spänd häst

Ridturen igår var av det mer spännande slaget..
Det är inte alls så att jag inte uppskattar lite spänning i vardagen, men det är inte alls lika häftigt som för så där en 20 år sen när man mer än gärna red dom vildaste knäpaste och mest ohanterbara hästarna bara för att det var så häftigt.. Å det är inte alls för att jag blivit gammal, utan mer för att jag är liksom lite rädd..... om livet alltså.

Följer vår foderleverantör/ryttare/mamma/hästidiots (ta det på rätt sätt Lotta) blogg dagligen och ler lite i smyg åt deras "knäppa" hästar som har svårt att hålla alla 4 benen på vägen. Har känt en lättnad äver att inte få riskera livet vid varje uteritt, utan har i lugn avslappnad form knallat runt i Ina. HA!!

Det började redan vid sadlingen igår.... Tyckte han ökat på höjden igen, hade svårt att dra sadelgjorden... nådde liksom inte upp.. Han var lite hög där på mitten.
Annars så var det inga konstigheter, han tränsar sig själv mer eller mindre å står som en ängel under hela sadlingsproceduren..När vi kom ut på stallplanen och jag skulle hoppa upp så fick jag åter igen den där - vad hög han är, är det här rätt häst.... Naturligtvis så använder jag ju pall, men det var iaf högt...
Kände en viss spändhet i hela hästen (nähä) och insåg att ett par varv på banan skulle kanske vara en bra idé för att kolla hur läget låg till.
Kändes lite spänd, men Blixten har en viss negativ inverkan så jag traskade upp på vägen ist.
 Även där funderade jag om jag hade min häst... han stannade, försökte vända genom att stegra, han taktade och slängde med huvudet. Stannade igen, reste sig (nu pratar vi lättar lite från marken, det är ändå Hell vi sackar om) och så höll vi på.
Lite lätt uppstressad, spänd och det kändes som att jag satt på en bomb......
Inte direkt vad jag är van vid..
Men vi kom dit jag ville,sen vände vi och gick hem igen.
Eller gick och gick, han taktade och taktade och såg nog ríktigt snygg ut, men ......
Väl hemma igen, så hade Bella kommit och höll på att longa Blixt, så jag tog några trav varv nere på banan, jättejobbigt sa Hellge och frustade ut alla spänningar så det ekade över nejden... Men han känns riktigt fin efter frimärkshagestiden och vilan... Å pigg..
Men hellre en pigg häst än en halt häst..
Nästa steg är att ta sig till ett ridhus, för att få lite bättre underlag.
Sent sent fredagkväll kanske..