En etapp som skulle genomföras inför den stora operationen.
Viss nervositet visade sig hos Oscar och trots att han fick en jättegrundlig redogörelse hur allt skulle gå till av två genomtrevliga sköterskor så brast det och tårarna kom.
Lilla fisen min. Han var så rädd.
Jag fick sätta mig i huvudänden och pappan i fotänden. Då gick det bättre men jag såg hur tårarna rann på honom därinne.
Efter ca 15 min så kom den gulliga sköterskan och frågade hur det gick och då hade han varvat ner så det gick bra. Hela undersökningen tog ca 1,5 timme och Oscar var heeeelt slut efteråt.
Pratade en del om operationen sen och han har så många funderingar på hur det kommer att bli. Det han undrade mest över idag var vad jag skulle göra hela tiden därnere.....
Å det undrar jag å..
Två veckor til nästa röntgen och träff med operations doktorn. Vi hoppas dom kommer att göra operationen det här året, dels så vi får det gjort och dels för att då är Oscar pigg och alert till nästa sommar med värme och bad igen. Men vi får väl se....
3 kommentarer:
Hej! Jag känner igen nervositeten, men jag kan bara säga av egen erfarenhet att det går bra!
Det är psykiskt påfrestande och det känns som det tar en evighet allting, men efteråt är allt faktiskt ganska bra.
Oskar har en grym tur som inte behöver göra det till sommaren, jag gjorde det samma dag som skolan slutade och det var hela mitt sommarlov som gick åt till att återhämta sig, men efter sommarlovet var jag igång igen i stort sett som vanligt!
Hälsa lycka till från mig! :)
Vad är det för operation, Malin?//Tass
Vargen: Han har skolios och ska få den fixad. Två titanplattor fastskruvade i ryggraden för att vara jävligt exakt.. Han har inte ont, men kröken på ryggen gör att dom inre organen trycks ihop... INTE BRA!!
Resan hit har vart lång, men som Tobias skriver... det blir bra bara det är gjort.
Skicka en kommentar