Träningen för Gaby på söndagen var inte alls så trevlig som föregående träning.
Eller självaste träningen och övningarna var det absolut inget fel på, men chauffören - ryttaren dvs jag hade inte modet framme och fegred när höjden kom upp lite.
(å då pratar vi dryga metern, gillar inte oxrar)
Vilket naturligtvis gjorde att hästen "kossan" vägrade och vek undan. Detta var framförallt på en oxer med tegelgardin.. Vilken han har hoppat förr och självaste hindret var inte problemet.. Problemet sitter i chauffören som inte litar på att vi fixar det. VILKET han VI gör.. När han får stöd och vägledning.
Men jag kan inte hjälpa att jag känner som jag gör... Å fanns det en "qvickfix" av det så lovar jag att jag skulle ta det. För hur det än är så tycker jag att det är roligt att hoppa...
Så även om jag är feg så är jag ännu envisare, så på måndagen drog kossan och jag till Bollnäs för ny Gaby träning. Magen var i uppror och nervositeten kröp i kroppen, med tanke på hur gårdagens träning hade känts. Men efter Gabys framridning (förvänd galopp) så slappnade både jag och hästen av och allt kändes betydligt mer avspänt än på söndagen. Övningarna var basic, 5½a och studs. samt en oxer med bom bakom. ALLT gick bra. Han bjöd på hindrerna, han landade i rätt galopp efter och lyckades hoppa studsen utan att trassla in sig i alla bommar.
JAG vågade rida.(inte bara åkte)
JAG ramade in och såg vägen långt där borta...
Vilken känsla det var, vilken jag behövde...
Det finns lite hopp (hahaha) om att det inte bara blir dressyr för oss ändå....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar