dag 3, 4, 5

Ska göra en liten sammanfattning utan att skriva en hel novell...

torsdag kväll/natt var "the night from hell". Oscar hade ont och ångest, jag var trött och slut och kände mig bara så maktlös.. Som utvilad mamma klarar man massor, men här på kväll 3 så fanns inga reserver kvar. Fy i helvete...

fredag dag var bättre, men fortfarande en jättejätte trött Oscar. Han sov mest hela dagen, provade att sitta upp med vår och sjukgymnastens hjälp, en kraftansträningning liknande ett marathonlopp, så sen sov han igen. På eftermiddagen kom Chrills och Macke ner och hälsade på lite, Oscar log för första gången sen i måndags, å bara en sån sak kan ju få en uttröttad mamma att falla i gråt..
Pratade med vår sjuksyrra om hur planen såg ut för nästa vecka och hon var övertygad om att vi skulle kunna åka hem på fredag. ehhhhhh... Men eller hur!!!! Hon skrattade åt mig och sa att Oscar hade gjort stormsteg och när det nu vände så gick det jättefort.. Mmmm, vi får väl se....

När dom åkte hem åkte jag med. Pappan fick ta över en natt och jag fick sova.. Sov i bilen hem, hälsade på hundarna hemma, gick och sov och sov i 12 timmar... Totally slut liksom. Men även om det var skönt att komma hem så längtade jag ner till Oscar. Gjorde lite nytta på morgonen efter, sen tog jag tåget ner och bytte av pappan. (Pappan har vart med hela tiden , men sovit på patienthotell)

Å någonting hade hänt på dom 20 timmar jag vart ifrån, ögonen hade fått lite lyster, han orkade sitta upp flera gånger och han var sugen på mat. Fick några chips och lyckan var total. Kanske hade "vändningen" hänt nu....

Men natten var mindre rolig.. Magen hade börjat arbeta å magknipen avlöste varandra, vi sov med 1½ timmes intervaller så söndagsförmiddagen har vart väldigt slapp. Nu har vi ätit lite lunch, halv pizzaslice för Oscar och lite sallad till mig.
Ska passa på att slumra lite nu när Oscar har somnat till igen...

PoK