Klart

Kl 19,30 ringde kirugen och talade om att allt var klart. Oscar var på väg till IVA och vi kunde komma om ca 1 timme. ÄNTLIGEN!!

Han sa en massa annat också, som att allt gått bra, hans skelett hade vart bra att skruva i vilket dom hade förvånats över, oftast brukar benen vara sköra eftersom som inte belastas. Men han trodde i detta fallet att Oscars övervikt har fått benen att jobba och blivit starka.. Inget ont som inte har nått gott med sig.

Stagen sitter från 2 bröstkotan till 5 ländkotan. Mer eller mindre hela ryggen!!

Själva operationen hade skett utan komplikationer men det var vissa verkyg som hade gått sönder.. Därför hade det tagit lite längre tid.
Han sa också att Oscar hade blivit lång... riktigt lång, det var nog det längsta operationssår han häftat ihop nångång...
Han varnade oss också för att han var svullen i ansiktet och såg inte riktigt ut som han brukade, närmare 12 timmar på mage, fungerar inte gurka som avsvällande direkt...

När vi väl kom till IVA låg lillvännen där med slangar, kanyler, påsar och maskiner som brummade och såg så uslig ut... Lillfisen... Det var det vackraste jag sett på hela dagen...

Allt hade som ssgt gått bra och tuben skulle dras när hans temp kom upp till 37 grader, han låg på 35. 8 så dom varnade oss att det kunde ta en stund. Han vaknade till och man såg frustrationen över att inte kunna prata med slängen i munnen men vart lugn när han hörde oss och somnade om rätt fort.

Men tempen steg inte utan sjönk, blodvärderna vart dåliga och dränpåsen fylldes på i ganska friskt tempo. Blodtrycket vart sämre och nu ringdes det efter jourläkaren. Blodplasma värmdes och "tömdes" i.
Såret kollades men plåstet var torrt och fint så där var inget galet. Kunde det vara galet inne i??

Trombocyter beställdes, han hade förlorat 6.5 liter blod under op så dom trodde han behövde lite extra för att hjälpa blodet att koagulera. Dom "tömdes" i, men inget mirakel hände direkt så dom sa att intuberingen skulle sitta till morgonen efter. Nu var kl 00.45 och jag sa att jag går på avdelningen och lägger mig, vaknar han och är orolig så får ni ringa så kommer jag på stört, men jag måste få sova lite.

forts följer, men nu måste jag sova lite igen...



KRAMA er barn... Dom är det bästa vi har... även när vi svär över dom och deras fel och brister... TALA om för dom att ni älskar dom, ofta!!!!