Rakryggad kille

Nån typ av uppdatering och avslut på Oscars operationshistorien...

Ser att det är in några läsare varje dag och jag skäms ju för att jag inte uppdaterat sidan bättre.. Men jag har inte haft ngn lust alls. 



Men för att göra 1½ månad i korta drag så vart inte livet hemma rosenrött och ljuvligt och alldeles underbart..

Det var ett rent helvete!!
Oscar mådde apa av medicinerna och var slut i kroppen, trött och grinig. Sov inte på nätterna och åt inget på dagarna. Vilket resulterade i att jag sov inget på nätterna och mådde som en urvriden sur disktrasa.
Å så höll vi på ett tag.. tills han hittade Romanasoppan.. Åt soppa till frukost, lunch och middag i en vecka.. med sugrör. Sen vart det mera fast föda, humöret återkom sakta och orken, lusten till att göra saker började smyga på...

Å det här var det suppersnabba, superförkortade versionen......

Idagsläget mår Oscar ganska bra. Hans krafter har börjat återkomma och han har börjat hittat sin nya kropp. Äter i dagsläget bara en antibiotika, men den ska han äta i minst 3 månader till... Har börjat vara i skolan mer och mer och börjar få in studierytmen igen.. Det är inte"bara" att komma tillbaka i klassen när man varit borta så länge..

Jag antar att allt inte är över än, det är mera återbesök inbokade och flera prover ska tas, men det känns mera som en baggis i dagsläget..


Men här och nu avslutar jag Oscars operationsblogg..

Tack alla för all stöttning..

Här är Oscars  tillfrisknads "morot" och julklapp, lite försenad men väl värd att vänta på...

Ziva...

Gott nytt, eller nå!!

Dagen idag har iaf vart bättre än igår.
Vilket inte var särskilt svårt för hade den vart sämre hade jag nog antagligen inte skrivit detta nu utan suttit inspärrad i en madrasserad cell någonstans långt borta....

Vi har gått igenom ganska mycket den här hösten, men trots det så har jag fruktansvärt svårt att se Oscar ha ont, riktigt ont och veta att den smärtlindringen han får är egentligen bara en björntjänst. Men när inget annat hjälper är han ju tvungen att få ketogan intravenöst, så är det bara..

Jag vet också att det blir en pärs att senare "tända av" honom från det, med mycket gräl och grin.. Vi har gått igenom det två gånger redan..
Jag förstår föräldrar till missbrukande barn, vilket helvete dom går igenom.. Att hindra dom från att i deras ögon må bra, å se hur illa dom mår utan sitt "knark", vilka lögner som kommer och hur dom försöker manipulera sin omgivning för att få sin "rush". Usch!!

Å då har vi "bara" tänt av från lite ketogan...

Nå väl...

I natt sov vi riktigt bra och vaknade inte förrän vi vart väckta 10.30.... Mycket skönt.
Oscar vaknade med rejält ont magen och fick en dos i tummen (där han har infarten) å låg kvar en stund och slappade i sängen med datorn.
Innan han gick upp kollade en syrra på såret på ryggen och la nytt förband. Allt såg jättebra ut och det är så gott som läkt allting. Så underbart skönt.

Dagens utflykt på sjukhuset gick till 70 och köpa tandkräm.. Wow..

Dagens nyårsmat bestog av fläskfile och potatisgratäng - mycket gott, fast dom kunde ha bjudit på en efterrätt å.... men jag lyxade till det med en lättöl till maten..
Oscar åt 3 tuggor gratäng.. men vart sedan mätt..

Dagens bästa grej är att Oscar själv ville ha smörgås på kvällen och faktiskt åt upp 1½ rostbröd med ost på..Så mycket har han nog inte ätit på 2 veckor..

Nu sover han sedan en timme tillbaka och jag ska också släcka och sova..

Hoppas på en ännu bättre dag i morgon..

Gott Nytt År alla vänner.....

Ont i alla lägen

har inte så mycket att säga, dagen har vart vedervärdig..
Oscar har haft ont, ont och ont.
Å det gör ont i mig att se honom ha så ont å inte kunna göra särskilt mycket...

Återkommer i morgon.

nu är vi här igen

Utskrivningen den 12 december var underbart skön och behövlig.
När vi kom hem gick luften ur både mig och Oscar å vi sov och sov och sov... Men vaknade sakta men säkert ur dvalan och började komma tillbaka till den rätt så normala vardagen när vi fick kallt konstatera att Oscar inte mådde så bra.
Han hade varit dålig och äta och inte haft aptit under hela tiden hemma, men det gick väldigt upp och ner och biverkningarna på antibiotikan var just "aptitlöshet" och "illamående" så direkt konstigt var det ju inte..
Han hulkade ett par tre gånger om dagen men det kom inte upp nått men vi sprang som en oljad så fort han skrek SPYYYY för man kunde inte vara säker..

Men natten till julafton var en mardröm, mellan 22 - 05 hulkade han var 20 min.. Inget kräks men hela magen vände sig och han hade det rejält tufft. Hade pratat med Uppsala dagen innan som sa åt oss att höja dosen mot magkatarr, det gjorde vi men det kändes som om det bara vart värre.

Julafton var ganska lugn och julaftonsnatten lika så. Han var långt ifrån pigg, men vid ganska gott mod ändå...

Juldagen skulle tillbringas hos pappa och ha julafton, men han orkade inte alls och kom hem ganska fort.
På kvällen var han hemskt trött och ville sova tidigt. Somnade och vaknade runt 20 och hulkade och hulkade och grät och var så trött.. Ringde åter igen Uppsala som tyvärr inte kunde ta emot oss utan vi var tvungna att åka till ett hemsjukhus först för att sen bli skickad, om dom ansåg att det behövdes. IDIOTI!!

Men man gör som dom säger och runt 23.00 kom vi till akuten i hudik och där fanns inte på kartan att vi skulle till Uppsala, jag försökte förklara att vi tror det är medicinrelaterat men icke sa nicke.. Prover skulle tas ( som visade sig vara bra) och han var nog bara förstoppad, så VARFÖR skulle vi till uppsala. Suck. kl 04.00 kom vi upp på avdelningen och fick ett rum. Oscar hade då fått ketogan mot smärtan och sov ganska gott fort, jag däremot låg och lyssnade på Dagmar som härjade utanför och funderade på om fönstret verkligen skulle hålla emot.. 

Kl 10 väckte dom oss dagen efter och  plan A var att få i honom vätska... Men först var dom tvungen att få en infart ... Menellerhur....

Hela dagen gick till att emla och sticka.. Tillslut lyckades narkosen få in en liiiiten nål i en liiiiiten ådra på tummen.. Lyckan bland personalen var total.. Oscars illamående och smärta var precis likadan som dagen innan... Påpekade flera gånger att vi trodde det var medicinrelaterat och frågade om dom pratat med behandlande läkare i Uppsala, men näää, han måste ha i sig vätska först.. å sen måste dom få bort förstoppningen..  å om det inte vart bättre då..... då kunde dom ringa uppsala.

På kvällen när dom äntligen skulle sätta droppet så gick det inte. Det sved och spände och hur mycket dom än sänkte hastigheten så gjorde det för ont.. Så dom var tvungen att ta bort det.. EN hel jä...la dag till spillo...

Tisdagen bjöd iaf på röntgen av magen och ultraljud, (för att dom skulle hitta förstoppningen) men dom fick bita i det sura äpplet och kl 16 kom dom in och sa, -Vi skickar er till Uppsla nu.. Det är ingen förstoppning..

21.00 landade vi på avdelning 95b, sal 7 dock.. "Vårt" rum var tydligen upptaget.. Men det kändes så skönt. Nu kändes det som om vi var bland rätt folk och rätt behandling skulle kanske kunna sättas in.

På onsdag fm kom ett gäng doktorer som ganska omedelbart sa - vi tror du fått svamp i magsäcken och matstrupen av din antibiotika, det är inte alls ovanligt och vi ska sätta in medicin mot det bums och sen ska vi prata med infektionsdoktorerna om att ändra ordinationen av den stygga antibiotikan.
Nu har den elakaste antibiotikan tagits bort och annan medicin har satts in, inga mirakel har dock skett så vi blir ev kvar här hela nyårshelgen. Men det känns som att det gör inget. Nu vill jag ha tillbaka min glada goa, hungriga Oscar.
Å just nu är vi ändå på rätt ställe för att komma dit..... tror ja....

Jag själv är rätt trött, trött på att bo på sjukhus, trött på att se Oscar försöka se nå glädje i sitt liv numera. Han är bitter och ledsen och ingen kan klandra honom. Han operation av ryggen som han längtat så efter vart en mardrömsresa ingen har ens i sina värsta mardrömmar kunnat gissa sig till. Som han sa själv - jag har haft ont i 3 månader nu, jag orkar inge mera, jag vill inge mera.

Ge oss nå positivt nu.. ge och lite skratt och glädje. Lite vila och ro. bara lite vila och ro....

Sista dygnet

Lördag förmiddag och vi sitter/ligger och väntar på doktorn som förhoppningsvis ska skriva ut oss.

Oscar har inte behövt intravenöst ketogan på 1½ dygn och när dom drog dränet igår så kollade dom på såret samtidigt och det såg jättefint ut.
Jag hade ont i magen och trodde jag skulle svimma när dom drog bort plåstret på den nedre delen av såret men oron var obefogad, det var rent och fint och framför allt så var det helt.

Så här såg det ut med drän:

Viss skillnad mot för med svampen:

Första svampinlägget.

Andra

sista

Sen har dom öppnat och gjort rent och "städat" i såret utan att minska svampen flera av operationsgångerna.
Det vart 12 svampstädnignar... 13 operationer totalt med den stora skolios operationen.
På drygt 2 månader.
Vi trodde vi skulle vara borta 2 veckor..

Det har varit en otroligt tuff tid. Det var en tid vi inte visste om vi skulle komma hem. Ingen kunde säga något om nått och den antibiotikan som skulle styra upp det hela visade sig att Oscars kropp inte alls gillade. Levern sa ifrån och njurarna började ge upp. Crpn värdet gick jojjo och alla operationer och fastande fick Oscars mage att inte vilja ha mat.

Idagsläget har Oscar gått ner ca 15 kg. Aptiten är inte fullt tillbaka men den är på godväg.
Dagens CRP låg på 1.5 (mycket bra)men Hb är lite lågt (90) men vi hoppas dom skickar hem oss ändå..

Oscar kommer få äta antibiotika i ca 6 veckor med regelbundna kontroller av vissa värden. Det är inte den snälla varianten av antibi. han äter så dom vill hålla koll på resten av kroppen också..

Nu ska jag packa lite försiktigt... Finns en chans att vi blir kvar en natt till ( tack vare Hb) men jag håller alla tummar vi får åka hemåt på eftermiddagen..

Japp, då var det klart..

operation nr 13 ska vara den sista.

Han är igensydd med två dränslangar som ska dras i morgon och sen får vi åka hem.

So far so good!!

Om det inte vore för att han har djävulskt ont..
så vi kan inte åka hem.
Han har fått ketogan i CVKn igen och den smakar så bra så vi är lite lätt osams nu om smärtmedicingeringen. Han vill ha i cvkn och alla andra vill att han ska ta piller. Han blir grinig (abstinens) och jag blir ännu grinigare (sjukt less). Så stämmningen här just nu är kanske inte den bästa.

Men vi ska snart få åka hem......

Är dåligt less på denna utsikt:

Uppvaket.

Har alltså tillbringat drygt 11 uppvak (var inte med på två) gånger 2 timmar per gång. Alltså drygt 22 timmar där.. På de mest osköna stolar som finns... Men nu ska det alltså vara klart..

Oscar fick en supersöt skyddsängel av en i personalen på operation före OP 13. Kanske den som förde tur med sig, så vi slipper detta nu..

 snart är vi hemma.... snart...........

Vi är tillbaka

Helgens permis var helt klart det bästa på länge.


Oscars smärtlindring fungerade toppen, även om han själv inte trodde han skulle överleva utan sina ketogandoser i CVKn så räckte pillren alldeles utmärkt...


Men nu är vi tillbaka på sal 3.
Operationen som skulle ske idag vart inställd pga den första operationen drog ut på tiden så Oscars blir i morgon istället...
Dom suger på planering. Varför ta en lång op först ist för Oscars som tar 1½ timme. Nu fick han åter igen ligga fastande och nytvättad i sängen  hela dagen.. Suck.
En hel dag här i onödan känns det som nu när man har fått smak på att vara hemma....

Ett dussin

har det blivit nu.

Den 12 operationen gjordes igår och än är det inte slut.

MEN det kan snart vara det. Anders kom in igår efteråt och talade om att såret såg fint ut. Dom hade kunnat nästa igen mera underifrån och den lilla smala remsan mot nacken var helt sluten.

Ny operation om en vecka och kanske kanske är det den sista.. 

Det vågar jag dock inte hoppas på än...

MEN det bästa av allt är att vi ska få permis i helgen och få ÅKA HEM..... 

HEM....... Oscar har inte vart hemma sen den 16 oktober.

Så nu hoppas vi på en strul fri helg och att vi kan njuta till max. Ner på måndag igen för att tvättas inför operationen på tisdag.

Som kanske kanske är den sista... 

Håll tummarna för oss är ni snäll..

op nr 10

Lördag förmiddag och operation igen.. Inte riktigt som det var planerat, men blir det någonsin så..

Varför det vart operation idag var för att vacumpumpen slutade fungera igår. Trots flera doktorer och syrror och flera lager med plast på ryggen fick dom inget sug. När Oscar började fälla komentarer som -"Nu känner jag mig som en sköldpadda", insåg dom att det inte skulle fungera och det vara bara att  krasst konstatera - operation i morgon för att kunna läga om ordentligt.
Hurra!! Not!!

Tvätt kl 6 i morse. Som tur var så kunde han slippa hibbiskrubben, efter alla tvättningar inför operationerna så har hans hud torkat ut ordentligt och ser ut så här.. Kändes inte riktigt bra att återigen hibbiskrubba på den här huden.

Vi fick använda "Bed & Bath" tvättlappar med lite mjukgörande ist. Fungerade mycket bra och flera fält av prickar försvann faktiskt. Blir till att tvättsmörja med dom varje dag nu.

Jag antar att många har svårt att greppa "svamp i ryggen" . därför kommer ett kort på Oscars rygg med svampen, pumpen och slangen som suger ut sårvätska och  gör såret "friskt".


Jill, det är lite äckligt!!!  :o)

Nu är den i mina ögon ganska liten. Vi hoppas dom kan ta bort den övre smala delen och sy ihop den idag. Sen är det bara den bredare kvar.. Snart hemma!!! (3-4 v)

Trevlig helg på er alla.

Bra dagar och op 9

Nu har dom bra dagarna vartit så många att man nästan inte kommer ihåg som dåliga dagarna..
(nä, dom kommer man aldrig att glömma)

Oscar har vart pigg, haft aptit och orkat vara uppe lite längre för varje dag.

Crpn var 7.4 på måndagen. (Superkalasbra!!) och Hb på 110.

Dr Håkan kom och pratade med oss om ryggen, han hade vart med på fredagens opertion och allt såg jättebra ut. Dom hade minskat av på svampen och sytt ihop en del av såret. Han trodde att det möjligen var 3-4 operationer kvar, lite beroende på hur fort det gick på slutet för såret att läka, kunde tydligen gå med rasande fart... (eller nått sånt) summa sumarum var att han trodde ungefär 4 veckor till här...

Om vi är 4 veckor till här så har vi varit här sammanlagt 11 veckor.  Heeeelt sjukt!!

Idag onsdag gjordes den 9:e operationen..
Vet inget vad dom gjort än. Men Oscar är tillbaka på avdelningen och sover gott. Hoppas Dr Håkan kommer och informerar lite senare.
Nästa operation är inplanderad till nästa måndag.
Nedräkning påbörjad.

Tjingeling.

Dag nr haringenaning, men det har vart en bra dag.

Idag har Oscar vart Oscar, eller iallafall en liten del av "vår" Oscar. 

Goa glada Oscar!!
Hungriga glada Oscar!!

Ni förstår inte hur det känns, det är så skönt så att det bubblar i magen på mig och jag vill bara le när jag tittar på honom.


Hoppas på en lika bra dag i morgon...

Operation nr 8

Tidigt i morse, redan kl 5.45 kom syrrorna in för tvättning av Oscar.
Kändes inte om vi sovit just nå för Oscar fick vätskedrivande igår kväll för att han inte kissar som han ska, dvs njurarna fungerar inte fullt ut. Å med det vätskedrivande så kom kissningen igång.. så ungefär 1 gång i timmen/varannan timme så fick han kissa...mer eller mindre heeela natten..  Så vi var nog lika trött båda två när dom kom..

Halv åtta rullades han ner till operation, kom in runt åtta och sov två minuter över.. typ!!
Jag gick upp på avdelningen igen för lite frukost och lite sömn.. men hann nästan inte somna så ringde dom å det hela var klart. På mindre än två timmar..

Nere på uppvaket så var  Oscar rätt pigg men hade ganska ont i ryggen, mera ketogan i blodet sen sov han gott en stund. Men två timmar ska man tydligen stanna där även om man efter en timme är "pigg" så vi satt lydigt av timmarna och kom upp till avdelningen lagomt till lunch. Å tror eller ej så var Oscar hungrig.... micrade på en bit panpizza och han åt nästan allt... Underbart...

Två av doktorerna kom och pratade med oss och dom sa att allt hade gått bra och att dom hade kunnat häfta ihop en del av såret.. Låter HELT osannolikt.. man tror nästan inte att det är sant. 
Fast mitt i den glädjen så kom Dr njure och hade väl inte fullt så goda nyheter, eller allt blir bättre... men eftersom Oscar "tappar" blod och vätska ur ryggen och inte är så pigg på att äta så kommer dom inte till rätta med olika värden. Sond nämdes om han inte börjar stoppa i sig så vi får väl se hur helgen blir i matfrågan..

Dagens minus: Oscar hade återigen 39 graders feber i morse.
Dagens plus: dels att han ätit, dels att CRP är på....... håll i er...... 36

på en raksträcka till........nästa op

Nu händer inte mycket på några dagar..
Vilket är jätteskönt. (faktiskt)

Oscar får en chans att återhämta sig och vila lite.
Förnatten var lite stökig med ont i magen och smärta i ryggen, men efter 01.00 så sov vi gott till kl  05.30 då det var dags att sticka i fingret och nya prover skulle tas. Sen somnade vi om igen och jag vaknade vid 9.30 av att en syrra kom in  och satte antibiotikadropp på Oscar. Oscar sov vidare..
Vi hade sovit över ronden, men strunt samma... Dom kommer tillbaka på em igen..

Oscar vaknade ngt senare, men var rätt trött. Han skulle få blod på em för Hb låg på stadiga 87 och det är lite för lite. Crp var på 60 nånting.. Känns bra, på väg ner igen.. Dessutom feberfri.. Wihoo...

Lunchen kom och gick, Oscar åt hela 1½ klyftpotatis, å efter den stora kraftansträngningen så somnade han.. (å jag å).
Jag vaknade efter ett par timmar, Oscar vaknade kl 17 och var totalt förvirrad, han trodde först det var natt och sen kom han underfund om huuuuur länge han sovit egentligen... vilket var "citat" HELA DAN!!  :o)   ehhh, vad ska han göra liksom för att få tiden att gå.. jag tycker det är bra att han kan vila och sova bort några timmar.

Blodpåse 1 hade gått in och blodpåse 2 var på.. Men det uppåtrus vi önskade uppkom inte alls..
Vi försökte komma upp ensväng men smärtan i ryggen var för elak så det gick inte. Å nu sover han igen..


Nästa operation bokad tills fredag. Förra operationen hade gått bra och såret hade sett "rent" ut. Dessutom så trodde dom att det fanns hud att få ihop det med..

Det kan vi hålla tummarna för idag..

sovit ut lite.

jag har varit hemma och vilat lite.. därav den taskiga uppdateringen.

onsdagen den 2 november gjordes op nr 6.
Aldrig har väl tiden gått så sakta.
Efter att jag lämnat Oscar sovandes på operation så hann jag frukost på avdelningen, surfa runt lite, kolla tv, ringa div familjemedlemmar för uppdatering och dessutom gå ner på 70 för köpa lunch. Äta lunchen utanför uppvaket och säkert lägga 450 patienser på Oscars Ipod..

Sen ringde dom och jag fick komma in... 4 timmar efter jag lämnade.. blääääk.
(Ni ska bara veta hur många osunda tankar som hinner komma och gå.)

När jag kom in var Oscar jättearg och less.. Dom hade dragit slangen i halsen när han var vaken och han hade blivit så rädd.. Sen hade dom satt in en ny CVK i halsen och den gjorde ont..Han grinade och var sååå arg, han skulle stämma hela Uppsala för att dom förstört hans liv..

Vad svarar man?

Efter lite ketagan och sömn vaknade han iaf lite senare på ngt bättre humör..
Efter drygt två timmar på uppvaket fick vi komma tillbaka till avdelningen och kvällen tillbringades horisontalt. Sovandes för Oscars del och surfandes/tv tittandes för min del.

På torsdagen kom mormor, storebror och Fredrik ner och hälsade på. Oscar var ganska pigg, men lite illamående. Dom hade köpt med Maxburgare, men efter 2 pommes så var han mätt..  :o( 
vi har en ständig strid om födointaget, det hade vi även förr, men då var det åtandra hållet..
Då - hungrig jämt.. Nu - får inte i sig det han ska.
Man är aldrig nöjd.

Lämnade kvar Fredrik och jag åkte med mormor och Marcus hem. Det var så skönt att få komma ut, men samtidigt har jag enorm ångest av att inte vara där, att inte ha kollen.. Men för att klara av det här tiden ut så måste jag lära mig att andra också kan...

Operation nr 7 skedde på söndagen. Skulle ha blivit på fredagen, men icke.. Fastade och tvättade i onödan, sen skulle den ske på lördagen... fastade och tvättades igen.. Men näää.. ICKE..
36 timmars fastande i "onödan". Surt!!..
Men äntligen så på söndagen vart den av. Var nog den snabbaste av dom alla, på ca 2½ timme var han tillbaka på uppvaket.

Söndagkväll var jag tillbaka på plats. Oscar var trött och sov hela kvällen.  Gjorde tidig kväller och hade en helt ok natt..

Måndagmorgon (idag), rond, påpekade att Oscar fått fasta dryga 50 timmar föregående vecka, vilket inte riktigt rimmar med att dom påpekar hela tiden att han måste äta för att få energi.. å bättre värden på proverna..  Tror kanske lite bättre planering kanske skulle underlätta... vilket dom alla höll med om.. Så nu får vi se om det blir bättre.

Idag kom han upp ensväng iallafall.. Var på en liten utflykt ner på 95an och tillbaka igen. Inte så långt men det kändes toppen!!

Ingen feber ikväll heller.... Kan det vara en vändning??

Håll era tummar för Oscars skull..

 

dag 28...

Föreställ dig en skitskitskit tråkig dag...

Så har den här dagen varit..
Har knappt lämnat rummet, bara för att hämta frukost, gått och duschat och kvällsfikan..
Oscar har haft lite feber men haft desto mera ont...
Riktigt ont i ryggen, dom pratar om smärtskalan här från 0 -10 och tidigare så har han legat på 0-2. Nu säger han 5-6 och då är han tålig..
Så han har sovit bort dagen "hög" på ketogan  och jag har kollat på alla såpor på tvn som finns..

Inga crp prover har tagits så jag har inga siffror.. Allt ska tas i morgon på operationen.

som sagt, skitdag nr 3.....

ganska tråkig söndag

Idag har vart en rätt lugn dag. Oscar skulle upp på förmiddagen, men hade alldeles för ont. Fick naturligtvis smärtstillande, men lusten kom av sig så vi slappade istället. Åt ganska bra med lunch och efter den så vart det paltkoma, så då vilade vi lite till...


Sen kom han upp..
Åkte ner till ingång 95 och kände på höstluften...
Sen ner mot ingång 70 och köpte en festis i automaten..
Sen tillbaka till rummet.. Antibiotika dags.. (Var 8 timme får han antibiotika). Hela tiden han ligger i sängen får han näringsdropp eftersom han vait lite klen på mat och dricka under en ganska lång tid nu..


På kvällen kollade vi bara på tv, Oscar skulle försöka komma upp engång till, men det gjorde alldeles för ont så han fick åter igen lite "roligt" smärtstillande..  väldigt effektivt.. Oscar väldigt fnittrig under en stund.. men sen däckar han rejält..




Dagens bästa: Feberfri hela dagen!!!


Dagens näst bästa: CRP på 39!!!


kramkram

lite bilder

Dagen innan operation.

på intensiven efter op

Vårat rum..

Vårt hemmabiosystem.... NOT!!  ;O)

uppe och kollar på dvd filmer till kvällen..

Känsliga tittare varnas här!!!

VAC PUMP.

Nere till höger uppkom infektionen...

operation nr 4 och 5

Onsdagen den 26/10 gjordes op nr 4. Vacum svampen byttes ut, död vävnad togs bort och en massa prover/odlingar togs.  Oscar var inte särskilt pigg på dagen utan sov mest. Operationen skedde på em och vi kom inte upp på avdelningen förrän vid 18 tiden. Jag skulle åka hem med 19 tåget och pappan tog över..

Men det här lugna med att vara hemma byttes av oro då pappan ringer och säger att njurarna verkar inte fungera som dom ska. Natten hade vart otroligt jobbig med kisserisvårigheter, smärta och en ordentligt trött och allmänpåverkad Oscar. Massor av doktorer hade kommit och gått och några riktiga svar hade inte fåtts..
Blääk.. Jag har ingen kontroll och hatar det.

Fredag förmiddag åker Macke och jag ner, möts av en vaken Oscar, betydligt piggare än igår och det kändes otroligt skönt. Får behålla det han dricker men har ingen matlust. Fjärde dagen han inte äter.. Men nya dropp har satts in, lite mera energi och "upp- piggande"...

Trots den så Oscar sover hela fredag em.. vi ska försöka få upp honom men han vill inte riktigt vakna, jättejätte trött!!!
Nya prover tas och det upptäcks att Hb ligger på 75.. Inte konstigt att ungen är trött..
Ny Dr kommer och det beslutas att blod ska ges, han ska opereras tidigt lördag morgon och då krävs lite högre Hb..
Blod kommer och ger Oscar en kick, vilket resulterar i att han inte kan sova på natten... Å med det inte jag heller.... Somnar vid 04.00 med vetskap att vi kommer att bli väckt kl 06.00 för hibbiskrubb inför op..

Halv åtta rullas han ner för operation nr fem. Återigen sitter jag och ser honom somna.. Det är vidrigt, även om det blir lättare och lättare.. (vilket i sig är tragiskt...)
När jag blir utkörd från salen går jag upp och lägger mig och sover, tar igen några timmar förlorad nattsömn.
Kl 11.00 blir jag väckt av att op ringer och säger att allt är klart och jag kan komma till uppvaket där Oscar nu ligger. Vi hade hoppats på att det här var den sista op och att svampen skulle tas bort, men pumpen satt där på sänggaveln när jag kom så jag antar att vi har minst en till operation framför oss.

Två timmare senare får vi komma upp på avdelningen igen. Oscar är lite kall (35,9) så vi får bädda in med varma handukar.. Men Hb har stigit till 104 så "hurra"...

Nu har dom tagit nya prover och Oscar sover igen.. Jag ska försöka äta lite sen vila lite mera.

Tjing..

skitdag

idag var ingen bra dag.

Oscars ena antibiotikavärde är för högt i kroppen. Det gör dels att han inte kan få mer av den, men även att han mår apa. Han har mått illa hela dagen och mer än två klunkar vatten har resultera i kväljningar.  Han har även varit väldigt trött och sovit mer eller mindre hela dagen.

Byte av vacumsvampen kommer att ske i morgon eftermiddag. Ny operation alltså. Men förhoppningsvis inte så lång och därmed inte så lång tid på uppvaket.

Vad som däremot är bra är att crp sjunkit till 60.

Mera info i morgon..

Kram från oss.