Nån typ av uppdatering och avslut på Oscars operationshistorien...

Ser att det är in några läsare varje dag och jag skäms ju för att jag inte uppdaterat sidan bättre.. Men jag har inte haft ngn lust alls. 



Men för att göra 1½ månad i korta drag så vart inte livet hemma rosenrött och ljuvligt och alldeles underbart..

Det var ett rent helvete!!
Oscar mådde apa av medicinerna och var slut i kroppen, trött och grinig. Sov inte på nätterna och åt inget på dagarna. Vilket resulterade i att jag sov inget på nätterna och mådde som en urvriden sur disktrasa.
Å så höll vi på ett tag.. tills han hittade Romanasoppan.. Åt soppa till frukost, lunch och middag i en vecka.. med sugrör. Sen vart det mera fast föda, humöret återkom sakta och orken, lusten till att göra saker började smyga på...

Å det här var det suppersnabba, superförkortade versionen......

Idagsläget mår Oscar ganska bra. Hans krafter har börjat återkomma och han har börjat hittat sin nya kropp. Äter i dagsläget bara en antibiotika, men den ska han äta i minst 3 månader till... Har börjat vara i skolan mer och mer och börjar få in studierytmen igen.. Det är inte"bara" att komma tillbaka i klassen när man varit borta så länge..

Jag antar att allt inte är över än, det är mera återbesök inbokade och flera prover ska tas, men det känns mera som en baggis i dagsläget..


Men här och nu avslutar jag Oscars operationsblogg..

Tack alla för all stöttning..

Här är Oscars  tillfrisknads "morot" och julklapp, lite försenad men väl värd att vänta på...

Ziva...