operationsdag.

klockan ringde 5.45 i morse. Oscar har sovit bra vilket känns jätteskönt, han behöver nog alla krafter han kan få för det han ska genomgå. Min sömn vart sådär, hade rum ett stenkast från helikopterplattan så jag trodde ett par gånger att den var påväg in genom fönstret... Vilket oljud..

För oscar vart det ännu mera skrubbande, sen fina vita skjortan och lite väntan.. väntan är inge bra.. När man väntar hinner man bli nervös och orolig. Men kl 7.30 rullades han ner till operationen och ännu lite väntan. Det var en tuff väntan, den tappra killen såg med ens alldeles blek  ut och tårarna kom. Fick bita mig hårt i läppen för att inte börja störtgrina själv och slita honom ut därifrån skrikandes -JAG VILL INTE DET HÄR!!!! Men såklart så gjorde jag inte det och ganska snart kom ett gäng grönklädda och tog Oscar och mig in i operationslandet.... (en helt ny värld bakom två dörrar uppenbarade sig, som ett nytt sjukhus i sjukhuset..)

Inne i  operationsalen  (som för övrigt såg ut att vara tagen direkt från ett avsnitt ur Greys Anatomy med publikplatser i taket) så fick dom sticka in en ny nål i handen men där fanns inga funderingar och killen skötte det snyggt, tjopptjopp klart!! Vid det här laget skulle nog Oscar ha rest på sig och gått därifrån om han bara kunde, han såg panikslagen ut och tårarna rann, jag fick verkligen göra mitt yttersta för att inte bryta ihop. Vilken mardröm!! Som tur var så tog det inte lång stund så sov min lilla kille, med tåren rinnandes nerför kinden... Då brast det för mig. FYYY FAAN!!


Nu, 6 timmar senare, sitter jag i dagrummet på avdelningen. Jag har gått på promenad, vart på stan och suttit nere i cafeterian en stund.. 
Vi har inte fått ngt nytt rum så jag vet inte riktigt var jag ska sova inatt. Men det löser sig. Även om det skulle ha vart skönt att få sova en stund nu, dels för att jag behöver det och dels för att tiden skulle gå lite fortare vilket inte alls vore helt fel.....